Intresset för återbruk i bygg- och fastighetsbranschen har exploderat. Med över 300 anmälda till webinariet blir det väldigt tydligt att frågan inte är om vi ska jobba med återbruk, utan hur vi gör det i större skala?
Tillsammans med Per “Pelle” Holst från Återbygget djupdök vi i nästa steg för branschen: hur vi går från internt återbruk till en fungerande extern marknad för begagnat byggmaterial.
🎥 Titta på hela webinaret här
Många fastighetsägare, kommuner och bostadsbolag har idag etablerat interna hubbar eller digitala system för att cirkulera material inom den egna organisationen. Det kan handla om att en skola har överskott av möbler som en annan skola behöver, eller att armaturer, dörrar och undertak flyttas mellan fastigheter istället för att köpas in på nytt.
Den typen av intern cirkulation ger ofta snabba resultat. Organisationer som tidigare inte haft någon struktur alls kan på kort tid spara betydande summor – helt enkelt genom att synliggöra det de redan äger. Samtidigt minskar avfallsmängderna och klimatpåverkan.
Exempel:
Men när processerna väl sitter uppstår en ny fråga: hur skalar vi upp? Vad gör vi med material som inte behövs internt? Och hur kan vi börja köpa in återbrukat material till våra projekt istället för att alltid välja nytt?
Det är här skillnaden blir tydlig. Intern återcirkulation är i praktiken en egen, kontrollerad marknad. Organisationen sätter själv sina kvalitetsnivåer, styr logistik och lageromsättning och matchar behov inom den egna strukturen.
Extern återbrukshandel är något helt annat. När material lämnar organisationen krävs kunskap om inventering, demontering, kvalitetssäkring, logistik, lagring och – inte minst – försäljning. Det räcker inte att “lägga saker på hög”. Det avgörande är att materialet faktiskt omsätts.
Interna hubbar fungerar som en “egen marknad”. Där kan man:
Återbruksinventering är idag en del av kontrollplanen vid rivning, men i praktiken är arbetssättet fortfarande under utveckling. Många inventeringar görs utan tydlig plan för vad som faktiskt ska hända med materialet.
En central poäng från samtalet var vikten av att ha en “adress” på materialet innan man demonterar det. Det betyder att man vet vart det ska ta vägen – internt, externt eller till materialåtervinning. Att demontera utan en plan riskerar att skapa dubbla kostnader och onödigt arbete.
Inventering är dessutom inte en engångshändelse. Det som ser bra ut på ritning eller vid första genomgången kan förändras under demontering. Antalet produkter kan minska, skickbedömningar kan behöva justeras och logistiken kan påverka kvaliteten. I praktiken är inventeringen ett levande dokument ända tills materialet är nedtaget, sorterat och säkrat.
Några viktiga lärdomar:
1. Börja tidigt – men inventera smart
2. Ha en adress innan du demonterar
Demontera aldrig utan att veta:
Annars riskerar du att betala dubbelt.
3. Inventeringen är inte klar förrän materialet ligger på pall
Det händer saker:
Inventering är en kvalificerad uppskattning – demontering ger fakta.
I traditionell handel gäller: Ju mer du köper, desto billigare blir det. I återbruk gäller ofta motsatsen.
En återkommande fråga är hur man avgör vilka produkter som är värda att återbruka. Svaret beror på målet. Är syftet att maximera klimatnytta, minska avfall eller skapa ekonomiskt värde? Olika mål kan leda till olika prioriteringar.
I interna system fungerar standardiserade bulkprodukter ofta bäst – exempelvis undertak, dörrar eller armaturer som är lätta att flytta mellan fastigheter. På en extern marknad kan andra produkter vara mer attraktiva, såsom WC-stolar, vitvaror eller större partier av likvärdigt material.
En viktig realitet är dock att andrahandsvärdet sällan motsvarar inköpspriset. Många fastighetsägare reagerar på att material som en gång varit dyrt inte genererar lika höga intäkter vid återbruk. Men återbruksekonomin bygger på andra förutsättningar. Att nå upp till hälften av nypriset kan i många fall vara ett bra utfall.
Exempel på material som omsätts snabbt:
Men andrahandsvärdet är lägre än många tror. Har vi tur når vi 50 % av nypris. Det är en realitet branschen måste acceptera för att affären ska fungera.
Rivare är experter på rivning. Återbruk kräver demontering. Rivning handlar om att ta bort. Demontering handlar om att bevara värde.
För att återbruk ska vara ekonomiskt försvarbart måste värdet i materialet bibehållas genom hela processen. Det innebär noggrann sortering, rätt hantering och tydlig dokumentation. Missar man sorteringen på plats eller slarvar med emballeringen kan lönsamheten snabbt försvinna.
Skillnaden är:
Framtiden för återbruk ligger i regional samverkan. Hubbar behöver vara geografiskt nära för att hantera tunga material och hålla nere transporterna. Samtidigt växer nischade aktörer fram som specialiserar sig på specifika produktkategorier eller återtillverkning.
En viktig dimension som ofta glöms bort är den sociala hållbarheten. Återbygget är en arbetsintegrerande verksamhet som kombinerar klimatnytta med möjligheter för personer som står långt från arbetsmarknaden.
Återbygget är en arbetsintegrerande verksamhet. Det betyder att man kombinerar:
Det är en viktig påminnelse:
Vi har fler problem att lösa än koldioxid. Återbrukshubbar kan bli motorer för både klimat- och social hållbarhet, särskilt i kommunal regi.
Det är tydligt att branschen befinner sig i en intensiv utvecklingsfas. Fler hubbar etableras, fler projekt ställer krav på återbruk och nya affärsmodeller testas. Samtidigt är mycket fortfarande oprövat. Standarder, gemensamt språk och arbetssätt håller på att formas.
Kanske är det mest hoppfulla ändå känslan av gemensam riktning. Trots olika roller och affärsmodeller verkar de flesta aktörer vilja åt samma håll: en byggbransch som tar vara på resurser istället för att kassera dem.
Vad händer nu?
Och kanske viktigast av allt:
Återbruk är inte längre ett sidospår. Det är en växande del av branschens framtid – och vi har bara skrapat på ytan.
Vill du se hur Palats kan hjälpa dig med din återbruksinventering?
Boka en demo eller kontakta oss för att höra hur andra organisationer har gjort.